jameson

Ojoj!

Jag brukade tänka att det var så enkelt att höras med alla i Sverige när jag själv var i USA. Men det är så mycket svårare hemifrån. Jag har jobbat 8 timmar (12.00 - 20.15)onsdag och torsdag nu och när jag kommit hem är klockan närmare21.00 och då är det middagsdags sedan ska man försöka göra något vettigt av dagen. Sen är det dags att krypa ner eftersom man ska va på jobbet vid 12. Alltså har jag gått om amerikanarna i tiden och det har inte riktigt klickat rätt. Sedan har jag än så länge inget Internet i min lägenhet, men jag jobbar på det. Någon som har något bra tips?

Men ja, jag skulle ju berätta att jag inte är kvar i USA. Det kommer lite plötsligt för en del och det är väl dags för en liten berättelse.

I samband med att jag bytte familj i November 2007 så fick jag ett "erbjudande" om att eventuellt åka hem en månad tidigare eftersom min nya familj inte var i behov av en Au Pair under Juli månad men att jag väldigt gärna fick stanna och vara där under sommaren och jobba. Jag behövde inte ta beslut då och väntade till Mars med att bestämma mig. Så då beslutade jag att jag skulle åka hem i alla fall i Juli :) Men detta har jag hållt hemligt så att jag skulle kunna överraska min fina pojkvän Dario. Så i lördags (den 5:e juli) tog jag flyget hem. Resan var väldigt lång eftersom jag fick vänta 3 timmar i Frankfurt och inte hade sovit alls under första flyget och knappt natten mellan fredag och lördag. Hem kom jag till slut, och då hade jag och mina föräldrar kokat ihop att de skulle bjuda över Dario på middag samt att han skulle få en sak som var hans som de hittat. Han kom, plingade på dörren. Jag öppnade, han stirrade på mig med ett väldigt tydligt förrvirrat ansikte. Han tappade rent ut sagt hakan. Jag har aldrig sett det förut, men han kunde verkligen inte förstå att jag stod där vid dörren. Det tog en stund sedan fick jag en kram :P Chocken la sig efter ett par timmar för honom och fram tills idag har jag vaknat upp intill honom.
Det känns jätte roligt att vara med honom igen, och självklart med familjen och med Caroline :)

Sedan igår har jag jobbat ute på Gottin och det har gått väldigt bra. Inte så mycket folk, bra väder ute med andra ord. Vi får väl se när det vänder och köerna är kilometerlånga?

Annars så saknar jag att prata engelska/amerikanska ( SARA, jag pratar engelska i sömnen!!!). Jag saknar kvällssamtalen med Sara och mängden av folk. Och Vädret!! Så kallt hemma, eller ja, mindre fuktigt kanske det heter? Men solen skiner, men här steks man inte om man har jeans i alla fall. Dubbla tröjor på kvällen!!

Det får räcka för idag.
Kramkram