Det rullar på
Dagarna passerar fort och helt plötsligt har jag varit hemma i Sverige i en heeel vecka. I USA hurrade jag nästan lite för mig själv när en vecka hade gått. Då var man en vecka närmare hemresan. Nu är jag här, lever och bor som vanligt nästan. Mycket är ju nytt (känner knappt igen mig i stan?) men mycket är sig likt. Jag bor i min lilla lägenhet i Vasastan och det är verkligen mysigt. Känner mig som hemma. Jag och Darre lagade mat igår, premiär i min lägenhet. Vi skålade (med vatten!) och inveg med att jag satt på sängen och han på en stol/fotölj, vi hade mitt nattduksbord som matbord ;) Riktigt mysigt. Idag har vi varit på stan och kikat. Jag blev lite putt för att jag inte hittade något. Sparar lite pengar just nu men det kryper ju i fingrarna på mig! Darre hittade ett par snygga jeans och efter det lunchade vi. Måste säga att jag gillar de amerikanska affärerna grymt mycket mer. Vilket utbud! Här finns det självklart en del, men ja..det tar nog lite tid för mig att vänja mig. Spanade på jean i alla fall, Diesel (me love!). De ska jag nog prova och ev, köpa sen när lönen kommer. Vi var efter lunchen och handlade hem lite grejer till kylskåpet. Vindruvor, mangodryck, tacokrydda,mjölk o äpplejuice typ. Mysigt att handla tillsammans.
Idag var jag förresten ledig. Har jobbat sen i onsdags och från och med imorgon jobbar jag 10 dagar i sträck. Inget att klaga över, jag trivs som fisken. Sysselsatt blir jag, får träffa mycket folk och även jobba med roliga krabater. Så ledig är jag inte förän fredag nästa vecka ;)
Idag träffade jag även på min fröken från 6års typ och de åren. Har nog inte hälsat på henne på 4 år tror jag. Bara sett henne cykla förbi. Hon blev jätte glad och var så lycklig över att prata lite med mig. Jätte roligt verkligen :)
Saknar amerikanarna dock, familjen där borta, språket och New York. Där var det så givet att man hade NYC, men nu längtar jag till Central Park och Times Square. Man är nog aldrig nöjd. Men där vaknade jag alltid upp ensam. Nu vaknar jag brevid världens finaste, och det är verkligen oslagbart.
Nyårsafton 2006/2007
HEMMA!!!!
Jag brukade tänka att det var så enkelt att höras med alla i Sverige när jag själv var i USA. Men det är så mycket svårare hemifrån. Jag har jobbat 8 timmar (12.00 - 20.15)onsdag och torsdag nu och när jag kommit hem är klockan närmare21.00 och då är det middagsdags sedan ska man försöka göra något vettigt av dagen. Sen är det dags att krypa ner eftersom man ska va på jobbet vid 12. Alltså har jag gått om amerikanarna i tiden och det har inte riktigt klickat rätt. Sedan har jag än så länge inget Internet i min lägenhet, men jag jobbar på det. Någon som har något bra tips?
Men ja, jag skulle ju berätta att jag inte är kvar i USA. Det kommer lite plötsligt för en del och det är väl dags för en liten berättelse.
I samband med att jag bytte familj i November 2007 så fick jag ett "erbjudande" om att eventuellt åka hem en månad tidigare eftersom min nya familj inte var i behov av en Au Pair under Juli månad men att jag väldigt gärna fick stanna och vara där under sommaren och jobba. Jag behövde inte ta beslut då och väntade till Mars med att bestämma mig. Så då beslutade jag att jag skulle åka hem i alla fall i Juli :) Men detta har jag hållt hemligt så att jag skulle kunna överraska min fina pojkvän Dario. Så i lördags (den 5:e juli) tog jag flyget hem. Resan var väldigt lång eftersom jag fick vänta 3 timmar i Frankfurt och inte hade sovit alls under första flyget och knappt natten mellan fredag och lördag. Hem kom jag till slut, och då hade jag och mina föräldrar kokat ihop att de skulle bjuda över Dario på middag samt att han skulle få en sak som var hans som de hittat. Han kom, plingade på dörren. Jag öppnade, han stirrade på mig med ett väldigt tydligt förrvirrat ansikte. Han tappade rent ut sagt hakan. Jag har aldrig sett det förut, men han kunde verkligen inte förstå att jag stod där vid dörren. Det tog en stund sedan fick jag en kram :P Chocken la sig efter ett par timmar för honom och fram tills idag har jag vaknat upp intill honom.
Det känns jätte roligt att vara med honom igen, och självklart med familjen och med Caroline :)
Sedan igår har jag jobbat ute på Gottin och det har gått väldigt bra. Inte så mycket folk, bra väder ute med andra ord. Vi får väl se när det vänder och köerna är kilometerlånga?
Annars så saknar jag att prata engelska/amerikanska ( SARA, jag pratar engelska i sömnen!!!). Jag saknar kvällssamtalen med Sara och mängden av folk. Och Vädret!! Så kallt hemma, eller ja, mindre fuktigt kanske det heter? Men solen skiner, men här steks man inte om man har jeans i alla fall. Dubbla tröjor på kvällen!!
Det får räcka för idag.
Kramkram
Borta bra men hemma bäst!
(gammal bild)
Washington DC update
På tal om bilder:
Heart of Gold
Den är så bra!!
Washington DC.
Det kommer lots of pictures och lite mer informationeee ;) Håll ögonen öppna!
natti natti så länge :)