Polis polis ...

Inte magsjuk, inte så "hemsjuk" (homesick) utan glad :)

Tänkte på när jag var ute en sväng med bilen i helgen så står jag vid trafikljusen. Det är en trefilig väg. Det är olagligt att prata/sms:a i mobilen när du kör här. Jag har min vänstra hand vid huvudet/örat och man skulle kunna tro att jag pratar. I alla fall ser jag att jag har en polisbil till höger om mig och han tittar lite misstänksamt på mig så jag visar att jag inte har någon mobil typ. När det blev grönt funderade jag på vilken bil som skulle gasa och komma iväg snabbast. Jag var nummer tre i kön, precis som polisbilen bredvid mig. Och Polisen ägde sönder alla måste jag bara säga. Han körde sicksack emellan oss och stack iväg som ett ilsket bi. Det var helt ofarligt och väl "planerat"  men roligt att se på. Men klart, ingen vågade väl ens röra pedalen när han låg där. Men han såg snäll ut :)

En annan dag i veckan var jag ute med barnen i bilen och på vägen hem i ett bostadsområde precis efter en korsning upptäcker jag en polisbil i backspegeln. Jag blir genast nervös och pulsen börjar stiga. Jag funderar på om jag gjort något fel de senaste meterna men vet att jag ej gjort det. Han lägger sig i alla fall bakom mig och jag är den enda bilen på väg in i bostadsområdet. Sedan efter några meter sätter han på ljusen och blinkar och jag märker att det är två stycken. Jag håller på att skrämmas upp rejält och tänker vad är det frågan om?? Sedan drar jag mig mot kanten för att få tecken för att stanna eller för att kunna släppa förbi dem. Och de passerar mig, tack och lov! Där fick jag mig ett rus i alla fall :) Jag hade ju barnen i bilen och man har ju hört en del historier om poliserna. Dock visste jag ju att jag inte gjort något, men man vet ju aldrig med poliser i USA.

image123

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback