jameson

Det har varit en annorlunda vecka. Den har inte varit som någon annan vecka. Jag har förlorat en familjemedlem, för alltid. Jag har varit omotiverad, försökt sätta på en ytlig fasad och vissa dagar har det gått. Men när jag pratar om det så brister det. Jag är ensam i sorgen, men samtidigt inte. Sara har verkligen ställt upp och det har varit jätte uppskattat och även underlättat. Jag är väl inte så jätte motiverad till att blogga just nu, men får försöka komma tillbaka i vardagen. Annars går jag mest och tänker, och tycker att allt är orättvist. Tänker att jag bara vill åka hem, men denna gång går det inte ens. Fan att jag aldrig kan ha något att säga till om. Finns det något jag vill nu så är det att slippa sova ensam. Jag vill ha D brevid mig, känna värme, trygghet och närhet. Jag saknar honom så det värker inom mig. Men snart så..
Som sagt, halva veckan har varit tung. Men förhoppningsvis blir det bättre och bättre. Jag har i alla fall kommit ut ur huset och tränat idag, alltid något.

Annars händer det inte så mycket i helgen. Har en slutspurt i skolan, sen är det kapitlet slut med. Söndagen bjuder på New York, det ska bli roligt!

Men ja, nu ska jag nog sova..drömma mig bort.